En av de största skillnaderna mellan olika övervakningskameror är hur högupplösta deras bildsensorer är. Ju fler pixlar en bildsensor fångar, desto mer detaljrik blir videon från övervakningskameran. De enklaste IP-kamerorna har mycket lågupplösta sensorer (ex. 640x480 pixlar) och mer högpresterande kameror har Full HD eller Ultra HD 4K-sensorer.
Ju högre FPS, desto bättre flyt har bilden. 25 FPS blir ungefär som en TV-sändning, 5-10 FPS ger en hackig bild.
Alla IP-kameror komprimerar videoströmmarna med hjälp av olika video codecs. Skillnaden mellan olika codecs är hur hårt videon kan komprimeras utan att ögat ser någon försämring. Tekniken har förbättrats markant de senaste 30 åren sedan MPEG (Moving Jpeg) kom. H.264 och H.265, som dagens teknik heter, tar även hänsyn till förändring mellan bilderna - ju mindre rörelse, desto lägre videoström/bandbredd tas i anspråk.
IP-kameran har en bildsensor som även reagerar på infrarött ljus, IR. Med hjälp av inbyggda IR-dioder kan kameran se i mörker även om vi människor upplever rummet som kolsvart.
WDR har förmågan att hantera olika ljusförhållanden i samma bild. WDR mäts i dB och ju högre värde desto bättre.
IP-klassning är klassning av kapsling, dvs. hur skyddad en elektronisk produkt är mot inträngande fasta föremål, damm, vatten och beröring. En klassning består alltid av två siffror, som till exempel IP54 eller IP66. Den första siffran anger skydd mot fasta partiklar och den andra siffran skydd mot vätskor. Ju högre, desto bättre.
IK-klassning handlar om kamerans tålighet mot yttre påverkan som slag eller stötar. En vandalsäker kamera har IK-klass 10, IK10, eller högre.